Uppdaterad: september 2026 · Rättsligt läge: augusti 2026
Kort svar: inte till miljöavdelningen. Till länsstyrelsen – ja, om anläggningens EIRP är 15 W eller mer. Och det är en helt annan skyldighet än den som man talade om för några år sedan.
Vad har förändrats?
Fram till juni 2022 ingick radiokommunikations-, radionavigerings- och radiolokalanläggningar i förordningen om projekt som kan ha en betydande inverkan på miljön. Därifrån härstammar de gränsvärden för effekt och avstånd från platser som är tillgängliga för allmänheten, vilka än i dag förekommer i branschrapporter och ansökningsmallar.
Genom ministerrådets förordning av den 5 maj 2022 (Lagstiftningsbladet 2022, nr 1071), som trädde i kraft den 4 juni 2022, upphävdes båda bestämmelserna rörande dessa anläggningar. Från och med det datumet Det finns inget miljöbeslut för masten med antennerna — inte för att någon gräns inte har överskridits, utan för att kategorin helt enkelt har upphört att existera. De EIRP-gränser och avstånd som någon kanske citerar för er från en rapport från för några år sedan är inte längre giltiga.
Observera: detta innebär inte att miljöfrågan försvinner helt. Om tomten ligger inom ett Natura 2000-område eller i dess omedelbara närhet är myndigheten skyldig att beakta eventuella miljökonsekvenser innan bygglovsansökan godkänns. Detta är idag den huvudsakliga miljöprocessen för masten, och man måste räkna med ett beslut från RDOŚ samt en förlängning av tidsfristen.
Vad återstår: anmälan av en anläggning som alstrar elektromagnetiska fält
Det finns en enda skyldighet, och den lyder så här. En anläggning som alstrar ett elektromagnetiskt fält med EIRP på minst 15 W, som arbetar i frekvensområdet 30 kHz till 300 GHz, anmäls länsstyrelsens ordförande innan driften inleds. Myndigheten ska 30 dagar för att framföra invändningar. Rättslig grund: artikel 152 i miljöskyddslagen jämförd med § 2.2.2 i miljöministerns förordning av den 2 juli 2010 (se t.ex. Lagstiftningsbladet 2019, nr 1510).
Anmälan görs av investeraren, eftersom det är denne som driver anläggningen. Vi kan inte göra det åt er – vi är inte en av parterna. Däremot kan vi tillhandahålla de konstruktionsparametrar som behövs för ansökan.
EIRP är inte sändarens effekt – och det är här de flesta misstag begås
Det här är det vanligaste misstaget i samtal med kunder, så låt oss gå igenom det noggrant.
EIRP är den ekvivalenta effekten som strålar isotropiskt. Den anger vilken effekt en isotropisk antenn skulle behöva ha för att i riktningen mot maximal strålning ge samma effekt som er antenn. Enkelt uttryckt: sändarens effekt plus antennförstärkning, minus förlusterna i ledningen.
En riktantenn ökar inte effekten, utan koncentrerar den – och det är denna koncentration som räknas in i tröskelvärdet. Därför sändaren 5 W med en antenn med förstärkning 10 dBi ger en EIRP på ungefär 50 W och en sådan installation måste anmälas, även om effekten ”i antennen” endast är 5 W. Påståendet ”upp till 15 W behöver man inte anmäla något” är i denna form helt enkelt felaktigt och kan kosta dyrt.
Praktisk slutsats: Kontrollera gränsvärdet utifrån antennens datablad (förstärkning i dBi) och den faktiska uteffekten, inte utifrån sändaren i sig. Vid en typisk installation av en radiolänk eller en åtkomstpunkt med en riktantenn överskrids tröskelvärdet på 15 W mycket lätt.
Sammanfattningsvis
Det finns inget miljöbeslut för masten med antenner sedan den 4 juni 2022. En anmälan om installation av PEM ska lämnas in till länsstyrelsen vid EIRP från 15 W, med 30 dagars invändningsfrist, på investerarens sida. Dessutom krävs en miljöprövning i samband med byggnadsanmälan om anläggningen är belägen i eller i anslutning till ett Natura 2000-område.
Allt detta händer bredvid frågan om bygglov eller anmälan av byggnadsarbeten – det skriver vi om i ett separat inlägg om bygglov för masten. Denna text gäller dock inte radiotillstånd och frekvenstilldelning; det är ett helt annat förfarande och en annan myndighet.
Om ni har frågor om de konstruktionsparametrar som behövs för ansökan – skriv till oss så skickar vi dem.
Rättsläget: augusti 2026. Rättslig grund: miljöskyddslagen, artikel 152; miljöministerns förordning av den 2 juli 2010, jämförd med Lagen 2019 nr 1510, § 2 stk. 2 punkt 2; ministerrådets förordning av den 5 maj 2022, Swedish Official Gazette 2022 nr 1071.
Det är den behöriga myndigheten som i varje enskilt fall avgör hur en viss anläggning ska klassificeras. Denna text beskriver den rättsliga situationen och våra erfarenheter – den utgör inte juridisk rådgivning eller ett utlåtande i just ert ärende.